*.:｡✿*ﾟﾟ･✿.｡.:* *.:｡✿*ﾟﾟ･

 

Tittar på mobilen varannan sekund. Andas i takt med musiken, gråter inombords för inget verkar nå fram till ytan längre. Det bubblar inunder istället. Ibland blir jag rädd att det som samlas under huden någon gång kommer att explodera. Att någon gång räcker inte blodkärlen till utan det mörka tomrummet kommer lägga sina händer över mina ögon och göra hela världen till ett stort mörker utan början och slut. Och ibland inbillar jag mig mörka fingertoppar i ögonvrån. Ser spårvagnarna åka förbi, röken från min ciggarett sträcker sig efter de rostiga vagnarna, den vill bort precis som jag. Men mina fotdulor är så nersjunkta i marken att varje steg är en ansträngning. Jag är fast här.

 

Ångern är det som går runt i huvudet. Eller tanken; Har jag förstört det jag levde för? Är det därför inkorgen på mobilen lyser tom, precis som mina händer är tomma utan din nacke?

 

lol

 

skriver inget utom klyschor längre.

 

men jag saknar dig

 

SNÄLLA jag är så viljelös när jag inte vet. Sjunker ner i soffan och kommer inte upp på flera timmar, öppnar mobilen och stänger den igen. Försöker titta på tv men allt blir en smet och jag lägger huvudet med kudden och hjärtat är så tomt när jag inte får något svar. Ögonlocken är ihopskrynklade över rastlösa ögon. Somnar med mobilen i ett krampaktig tag. När jag vaknar har jag fortfarande den i handen, jag har inte släppt den på hela natten. Men inkorgen lyser ikapp tomheten inombords. Och inte idag heller kommer jag upp ur soffan.

 

Sjunka längre ner. Sjunka så långt ner att jag tappar fotfästet och a jag försvinnner in i ett berg av tyg. Omfamna mig och få mig att glömma. Minnerna gör mig svag. Tiden blir ett slag över ansiktet. Dina tänder i mitt kött. Mina klor i molnen. Lyft händerna och be om fred för snart är striden över.