*.:｡✿*ﾟﾟ･✿.｡.:* *.:｡✿*ﾟﾟ･

MMMMMMmmmmMmMmMmMMMMmmm 

 

Lov. Kanske kan det bli lättare att andas. Att vid revbenen ska det blåsa av frihet och trygghet, en viskning över benvita knogar och tre fingrar som snuddar vid mina ögonlock. Man stänger ögonen på den som är död, det ser fridfullare ut då.

Knacka sig ut ur vinterns hårda skal och sträcka händerna mot en svart sol. Ljuset når aldrig längst in. Mina naglar ska brytas och mina ben knäckas. Ramla bakåt i en mjuk madrass,

 

Vi sitter vid röda sten och det blåser och egentligen är det för kallt med så tunna strumpbyxor och vi har alldeles för få tröjor på oss. Klara trär vantar på fötterna och Lisa ligger tryggt i Tringas famn. Röken bolmar från cigarretter och något brinner i en papperskorg en bit bort. Röken flyger mot himlen som en flock fåglar, den lyfter sig mot himlens tak och fyller luften med en frän doft. Mina händer är torra och så är mina ord, de flesta är sagda förut. Upprepar mig som ett gammalt kasettband eller en trasig vinylskiva. Kanske har min bästa tid redan varit (Eller kanske plockar någon nytänkande hipster upp mig om några år när alla har glömt bort mig och gör mig hipp igen. Haha. Vinylskivan personligfierad). Jag har glömt bort hur man inte fryser, så när de andra börjar skruva på sig obekvämt och klaga på kylan måste jag titta på mina skakande händer för att ta in verkligheten. Mitt huvud och min kropp samarbetar inte alltid. 

 

/Gå upp ur sängen/Gör något med ditt liv/Städa ditt rum/Träffa någon/Skicka iväg ett sms gör det bara/Hur svårt kan det vara?/

 

Ge mig mod och en värme som inte försvinner. 

 

Det är alltid två röster. En som vet något och den andra tycker tvärtom, och de tävlar alltid om vem som ska ligga närmast. T.ex den ena säger det kommer ordna sig, och den andra säger att allt kommer gå åt helvete. Och ligger den första närmast spelar det inget någon roll för jag tänker att det löser sig och likgiltigheten äter upp mig och jag bryr mig inte längre. Eller om den andra ligger närmast och jag blir jättehetsig och jättedeppig och tänker att allt ändå bara blir skit och öh ja det är klart det blir om du bara ligger där filippa GÖR NÅGOT ÅT DET DÅ... Men all denna likgiltighet som sväljer mig och jag vissnar och min ambition dör. Revor i själen och en halvtom kaffekopp som har stått på mitt nattduksbord i veckor. 

En klänning som fladdrar i vinden och söndriga strumpbyxor och ett linne med ett lager av katthår och jag vill inte ta bort dem för det är en påminnelse om en mjuk axel. Jag vill att tiden ska stanna eller helst spolas bakåt, ta mig tillbaka där jag var. Ta mig tillbaka. Uppför trappan in genom dörren av med skorna av med jackan och ramla ner i madrassen ännu en gång. Jag faller i evigheten som viskar ditt namn. 

 

FLY fly med vinden fly med skorna på eller barfota det spelar ingen roll. Ramla i gruset skrapa upp knäna få skoskav och bryt en nagel. Spring tills du blir anfådd tills du få håll och håret blåser i vinden. Spring tills ögonen blir vattninga och huvudet är tomt. Andas genom näsan slå i en tand slå sönder bilden av verkligheten med en knuten näve. Och hitta svaren som gömmer sig vid horisonten.